Myspys i ensamhet..

Här sitter jag, ensam och myser! Sonen är hos mormor och dottern sussar så sött!

Har lugn och fin musik på i bakgrunden, och jag sitter och sippar på god dryck. Mysigt!

Funderar mycket kring saker och ting.. kommer iochförsig inte fram till något väsentligt, men det behövs inte alltid.

Mys....................


Kvällen före dagen efter...

Baksmällan jag upplevde igår var inte rolig. Men jag antar att det lätt kan bli så när man inte druckit alkohol på väldigt länge. Hade dock tur i oturen, lillan var extremt gosig igår, och hade inget emot att ligga och kramas i soffan!

Kvällen före dagen efter var jättetrevlig. Min vän som jag inte träffat på väldigt länge, var sig lik och vi återupplevde gamla minnen! Skrattade mycket, precis som förr.

Fast jag har en förmåga att bli klumpig (klumpigare?) när jag dricker alkohol, så jag har stött i vissa delar utav min kropp på vissa saker, så nu är jag blå lite här och där. Aj!!

Men det är väl saker man får ta i den branschen!

Dessutom var det väldigt skönt att komma iväg för sig själv några timmar! Att bara få vara, slappna av och ta det lugnt. Men ack så skönt det var att komma hem, ta av sig kläderna och smyga ner i sängen bredvid sin söta lilla bebis!

Idag mår jag bra igen, det gjorde jag redan igår kväll, och jag ser tillbaka på kvällen före dagen efter med ett leende på läpparna. Det var riktigt jävla nice! Det tackar vi för!

Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tack!

Och Tack!

Adios!

Snart 13 år sedan...

Om några timmar är det 13 år sedan jag som 16åring väcktes utav dörrklockan.

Staplade ut i hallen iförd endast underkläder i tron om att det var morfar. Mormor hade nämligen ringt till mamma tidigare på kvällen och efterlyst honom. (Morfar var diabetiker men också väldigt förtjust i spriten, och hade tidigare på dagen skilts åt från mormor med orden: -Åk du hem och laga mat, så kommer jag hem lite senare!)

När mormor sedan ringde mamma och var orolig så brydde jag mig faktiskt inte så mycket, utan trodde att morfar stannat kvar med några kompisar och krökat till. Det hade ju inte varit första gången.

Men när jag gnuggat sömnen ur ögonen, så insåg jag snabbt att det inte var morfar som stod där, full och skamsen, utan att det var två stycken uniformerade poliser. Mamma stod vid det laget i vardagsrummet och tände, skakandes på händerna, en cigarett.

Trots att jag undermedvetet förstod vad som hänt, ville jag inte inse, utan frågade mamma vad det var som stod på. Mamma sa då att morfar var död! DÖD!! Min morfar!

Mamma skulle följa med poliserna hem till mormor för att berätta den hemska nyheten. Jag ville inte följa med, men poliserna stod på sig. Jag skulle med, och jag skulle absolut inte stanna hemma ensam.

Där kom vi ut, gråtandes jag och mamma, i sällskap med två poliser. Ögonen på grannarna höll på att ploppa ut ur skallen.

Åkte till den numer berömda stadsdelen Ronna, där mina morföräldrar bodde. Poliserna hade inga nycklar till porten så mamma fick ringa upp till mormor och be henne komma ner.

Mormor kom ner, och började genast skaka på huvudet när hon såg poliserna och våra rödgråtna ögon.

Mamma började gråta än mer och snyftade fram att pappa var död! Mormor började skaka okontrollerat och skrek nej! Flera gånger.

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag led så oerhört med min mormor som i den stunden fick veta att hennes livskamrat var borta, för all framtid.

Efter en stund fick vi följa med till akutmottagningen där morfar var. Gick in i ett rum, där personalen hade släckt ljuset och tänt några stearinljus. Vi grät och mormor vägrade inse att han var borta. Hon sa flera gånger till mamma: -Titta! Han andas ju! Han är inte död!

Jag tyckte morfar var så fin när han låg där, helt fridfull. Alla krämpor som han haft var som bortblåsta och han hade fått frid.

I efterhand har jag fått veta att citybevakningen hittade morfar på en parkbänk, där han i en onaturlig ställning somnat in. Samt att någon jävel hade stulit morfars plånbok. Den hittades senare i en papperskorg i Stockholm.

Jag sörjer än i dag att morfar inte fick somna in hemma i sitt eget hem, eller på ett sjukhus. Han somnade in på en parkbänk i centrala Södertälje. Som en annan uteliggare!

Jag saknar dig, morfar! Jag hoppas du har det bra där i himlen!

Fy fan.. aldrig mer..

Så grymt jävla bakfull... Snälla skjut mig!

Jaha.. ny vecka igen!

Ytterligare en ny vecka! Helgen var lugn.. var och klippte mig i lördags! Äntligen hittade man en frisörska som fattade hur jag ville ha håret! Jippie!

Stod sedan och tittade på några ungar som mimade till olika artister. Modiga små rackare det där!

Tillagade en god middag och avnjöt den tillsammans med moster + barnen. Några goda drinkar slank ner också. Fast jag börjar nog bli väldigt gammal. Fick inte ner fler än tre.

Söndagen tillbringade jag hemma - städandes. När jag börjar jobba igen, så ska jag försöka hitta någon som är villig att städa hemma hos mig en gång i veckan mot betalning. Det finns verkligen inget tråkigare än att städa! Fy fan!

Promenerade sedan hem till en annan utav mina många mostrar, och hämtade hem en massa nygamla barnkläder till dottern!

Och sen var det visst måndag igen!

Imorgon ska jag ut och lufta mig lite! Känns lite pirrigt att lämna lillan med barnvakt för första gången, men det kommer gå bra, det är jag övertygad om. Ska träffa en vän jag inte träffat på 1½ år. Det ska bli riktigt trevligt.

Adios!

Jag hatar...

Ja, jag hatar verkligen mina grannar! Så inåt helvete mycket!

Idioterna jag pratar om bor precis ovanför mig, och det är helt ofattbart hur man kan väsnas så mycket som de gör. Är det inte deras musik, så är det dörrar som smälls igen så hårt att mina fönster skakar.

Jag flyttade in i den här lägenheten i slutet på augusti 2004, och de kom några månader efter.

I vintras när jag var höggravid och praktiskt taget orörlig på grund av bäckenbottenuppluckring så höll jag på att få hjärnblödning av ilska.

Varje dag, och då menar jag varje dag, spelades det musik. Techno och syriansk musik.. högt! Flera timmar!

De har väckt mig och min dotter otaliga gånger. Noll hänsyn visar de oss andra som bor i samma trapp.

Idag borrar de... Nu när detta skrivs är det 3e timmen i sträck.. 

Hyresvärden? Ja, efter att ringt och klagat flera gånger möttes jag i förrgår av beskedet: -Men här finns bara en tidigare anmälan!

Då har mina tidigare anmälningar varit helt förgäves! Fy fan!

Någon som har en lägenhet åt mig och mina barn? Gärna en stor trea, i ett barnvänligt LUGNT område!!


MÅSTE UT! Står inte ut här hemma längre..

Jävla as...


Så glad!

Idag har jag varit nere i Södertälje centrum och shoppat kläder till mig själv! Ja, dottern fick också lite. Kunde inte låta bli.

Det var länge sedan jag spenderade så mycket pengar på mig själv. En ny jacka, skjorta, underkläder, smink, byxor samt lite saker till hemmet!

Åh, jag är så glad! Tycker om att handla..  Shopoholic! Spelar egentligen inte någon roll vad jag handlar, jag tycker allt är skoj att handla! Till och med när jag storhandlar mat så är jag glad.

Men det där är nog ett kvinnligt fenomen, jag tror inte män känner samma glädje när det inhandlas saker.
Eller det kanske de gör?!

Ja ja, jag är ju glad iallafall, och för mig är det rätt viktigt!

Ikväll ska jag på föräldramöte i sonens skola. Mötet varar i ca2½ timme. Hoppas min dotter är snäll så att jag inte behöver gå ifrån.

Nu ska jag gå och ta hand om mina nya kläder!

ADIOS!

Shopping..

Imorgon trillar det in nya pengar på kontot.. Härligt härligt!

Ska nog passa på att shoppa lite nya kläder till mig själv, för en gångs skull. I vanliga fall är det kidsen som får nytt, men nu behöver även jag nytt till hösten!

Fast tråkig som jag blivit (eller kanske alltid varit????) så är det roligare att köpa till barnen än mig själv. Speciellt nu när jag är modell större!

Varför ska det vara så svårt att gå ner i vikt? Hade samma problem efter sonen..

Rasar i vikt direkt efter förlossningen, men sedan smyger sig kilona på en igen. Sakta men säkert! Och nu försöker jag ändå äta nyttigt och sunt.

Måste ta mig själv i kragen och kila till gymmet åtminstone ca 3 gånger i veckan. Funderar även på att gå med i viktväktarna. Betalar man, ja då anstränger man sig lite mer! Krasst men sant! Så funkar jag...

20 kilo ska ju bort innan 30årsdagen! Och jag har idagsläget exakt 9 månader på mig.. Så det är inte någon omöjlighet!

20 kilo är drömmen, men jag skulle vara rätt nöjd med 15 kilo också.

Jävla elände...  varför kunde inte jag fått "äta-hur-mycket-som-helst-utan-att-gå-upp-i-vikt-genen" för?

Orättvist, det är vad det är!

Nu har jag "outat" mig här i bloggen, så nu måste jag ta tag i det.. på allvar!

Natta-bebis-dags nu.


Måndag igen...

Helgen var så som helgerna brukar vara! Relativt lugn.. Har haft en huvudvärk som inte riktigt velat ge med sig, men nu är den som bortblåst.. Pust!

I lördags höll sonens ena marsvin på att få sig en flygtur till evigheten. Det lilla svinet bet min lilla dotter i fingret så att blodet sprutade!

Blev givetvis väldigt orolig och ringde runt för att höra om jag var tvungen att åka till sjukhuset med henne.

Första gången jag pratade med sjukvårdsupplysningen så sa den damen jag pratade med då, att dottern skulle behöva en stelkrampsspruta då hon tydligen inte har ett fullgott skydd, samt att antibiotika skulle behövas då marsvin har så mycket bakterier i munnen.

Detta innebar att jag skulle behövt åka till Astrid Lindgrens sjukhus i Stockholm. Jag som varken har bil eller körkort! 5 timmars väntetid kunde jag räkna med också.

Fortsatte ringa runt, bl a till Södertälje sjukhus, för att höra om man kunde få den hjälpen där. Men se nej, Södertälje sjukhus tar inte emot små barn.

Jag tycker det är fruktansvärt att en så pass stor kommun som Södertälje inte har en akutmottagning för små barn. Undrar hur många barn som hinner dö, just därför att man måste åka så långt?!

Provade att ringa Astrid Lindgrens sjukhus, men hamnade då hos sjukvårdsupplysningen igen. Fast då talade jag med en annan kvinna. Hon rådfrågade sina kollegor och talade även med en doktor på A.L. De sa allihop att dottern har skydd mot stelkramp då hon fått två vaccinationer. Plus att antibiotika skulle ev behövas om såret blev infekterat.

Marsvin var dessutom inte så smutsiga i munnen då de till största del äter hö och grönsaker.

Det mest skrämmande i hela den här situationen är ju dock att jag fick två helt olika svar - från samma upplysning. Nu gick det ju bra, men tänk om det hade varit jätteallvarligt, och jag lyssnat på personen som sa att det inte var någon fara. Vem vet hur det kunde ha slutat?

Det fick mig iallafall inse att jag måste ha körkort. Och så får man väl köpa sig någon gammal rishög.

Jag tänker inte bli stående där med skägget i brevlådan om något liknande skulle inträffa. Händer det något med mina barn så ska jag kunna sätta mig i min egen bil och köra barnet till sjukhuset. Istället för att panikslagen tvingas ringa runt och kolla om det finns någon som kan skjutsa oss.

Så där ja! Nu måste jag leta reda på lite olika körskolor och kontrollera priser!

Adios!


Jag är...

... trött! Borde kanske sova nu...

Men timmarna efter kl 21.00 är lite heliga för mig, då det är min alldeles egna tid! Ungarna sover och jag kan bara vara... Det är så skönt!

Jag känner mig smått rastlös och uttråkad, men det beror nog på att vi varit sjuka i över en vecka. Har ju inte kunnat göra överdrivet mycket!

Fast jag borde sova nu.... måste till farbror/tant doktorn imorgon! Usch.. ryser vid tanken! tycker inte om att behöva gå till doktorn!

Men jag måste.. blir TOKIG annars!!

Jag vill ha lite sol på min nos.... någon som  har lust att bjuda på en resa till ett varmare klimat?

Nehej.. inte, nja,.. trodde väl iochförsig inget annat heller..  men det hade varit trevligt med sol..

Sola och bada, piña colada!

Jag vill...

* Bli frisk. Efter att ha varit dålig i över en vecka, så känns det som att man kan det här nu!

*Bli varm i kroppen. Fryser som en hund. Varför säger man så? Hundar fryser väl inte? Dom har ju tjock päls!!

*Att bästa kompisens bebis ska ploppa ut nu. Är ju så nyfiken på hur deras skrutta ser ut!

*Även att mosters bebis ska ploppa ut. Är ju faktiskt nyfiken på den med!

*Få ett toppjobb långt härifrån. Givetvis också en bra bostad i ett barnvänligt område.

Ja ja... det är mycket man vill här i livet!

Dottern och jag snörvlar vidare, sonen är nu i skolan igen. Måtte han hålla sig frisk nu!

Igår köpte jag mig en 80-talsgrej.. En grej som jag var väldigt förtjust i som barn, och som nu (nja, nu och nu, men ändå) kommit tillbaka, fast i snyggare design än då!

Jag köpte en SODASTREAMER! Nu kan vi dricka massor med läsk och vara ännu onyttigare! Tjohooo!
(Fast jag köpte faktiskt cola light till mig själv.. )

Förutom shopping och snörvling så tänker jag mycket på det som hände i stadsdelen Ronna, inte alls så långt ifrån mig. Och jag måste säga att ju mer jag tänker på det, desto argare blir jag.

Ska man verkligen inte kunna säga ifrån? Utan att riskera att bli beskjuten.

Jag har inget emot invandrare, är ju faktiskt andra generationens invandrare själv.

Men jag blir så arg när det daltas till förbannelse med vissa invandrargrupper. Det har ju gått så långt att när polisen väl markerar att något är fel och olagligt, ja då blir deras arbetsplats beskjuten, samt att poliserna blir anmälda för tjänstefel och grovt våld (?)....

Och det är ett *piiip* gnäll på att Sverige är ett skitland, det är så kallt, dyrt och vad det nu kan vara.

Men är det någon som tvingar dem att bo kvar i Sverige? Är det överhuvudtaget någon som tvingat hit dem? Jag tycker tvärtom att de ska vara TACKSAMMA för att Sverige tagit emot dem och deras släktingar.

Att de har fått slippa ifrån krig och förtryck i sitt hemland. Och fått en ny chans i ett nytt land.

Jag kan förstå att det blir en massa kulturkrockar i början, och att man ska anamma sin egen kultur. MEN man måste också ta seden dit man kommer. Man måste leva efter det nya landets regler och lagar.

Skulle jag tvingas fly till ett annat land så skulle jag givetvis försöka umgås med andra svenskar (ja, jag räknar mig som svensk till största del) men jag skulle även se till att få nya vänner i det nya landet och självklart skulle jag lyda det nya landets regler och lagar. Och jag skulle vara evigt tacksam för att jag fått en ny chans i det nya landet!

En annan sak som jag irriterar mig till förbannelse är det jag såg på nyhetsmorgon imorse.
Sveriges skolminister, Ibrahim Baylan anser att språket på de nationella proven i matematik är för svår! Nu ska proven göras om, eventuellt redan till nästa läsår. Men varför det?

Har man problem med att förstå svenskan i de nationella proven i matematik så är det ju något som brustit för länge sedan! Då är det ju svenskaundervisningen som det skall satsas på, inte att göra om proven.

Ett exempel som användes var följande.

Hur många grader ska den liksidiga triangeln vridas runt punkten P för att triangeln ska sammanfalla med den ursprungliga?

Jag tycker inte att språket i den meningen är överdrivet svår. Måste även tillägga att proven det diskuteras om är på gymnasienivå!

Malin Siwe var också med i inslaget från nyhetsmorgon och hon hade tydligen skrivit en kolumn om det i DN. Och det hon sa under inslaget fick mig att bli nyfiken på det hon skrivit.


"Lever vi månne icke i Sverige?
Elever ges inte samma möjligheter att klara de nationella proven, slår Skolverket fast efter att ha intervjuat lärare och elever på gymnasiet. Över hälften av lärarna anser att språknivån i proven för kurserna matematik A, engelska A och svenska B missgynnar elever med annat modersmål än svenska. För mycket text, för svåra ord och tankemönster som är typiskt västerländska. Orättvist liksom.

Men hallå, vilket land lever eleverna i? Sverige. Om man då har ett nationellt prov i svenska är det fullständigt självklart att det testar läsförståelse, ordförråd och förmåga att uttrycka sig i skrift. Att resultatet blir halvrisigt för eleverna med läs- och skrivsvårigheter betyder inte att de missgynnas på provet. Det betyder att de faktiskt inte har de efterfrågade kunskaperna.

Detsamma gäller provet i matematik. Det är klart att man skulle kunna konstruera det med enbart siffror och symboler. Strunta i de där grävarbetarna som sliter sig fram x antal kilometer beroende på antal för att några elever inte fixar att läsa texten. Bara ha 1+1=?. I rättvisans namn. Men vad skulle vi vinna på det? Platt intet. Att förstå problem och kunna lösa dem är viktigt, och i Vardagssverige formuleras frågeställningarna på svenska. Och väldigt ofta just skriftligt.

Härmed inte sagt att elever med utländsk bakgrund inte är missgynnade i skolan. Det kan de visst vara. På många skolor möter de för låga krav till exempel. Det kan hända, som en engelsklärare påpekar i Skolverkets rapport, att lärare betraktar svengelska som mer godtagbart än spengelska bara för att lärarna är vana vid det förra. Då är det orättvist.

Nationella prov i svenska ska innehålla mycket text. Nationella prov i matematik måste också innehålla text, och dess ordförråd ska inte anpassas efter tioåringar när provet hålls på gymnasiet.

Sedan kan vi alla, gärna och länge, diskutera om det är rimligt att ha samma kursinnehåll i kärnämnena på alla gymnasieprogram. Men det är en helt annan diskussion.

Malin Siwe"

Klockrent, Malin!

Satsa mer på undervisning i svenska! Och för elever med invandrarbakgrund, som ganska nyligen kommit till Sverige..  Där kan lexikon delas ut så att svåra ord kan översättas!

Problemet löst!

Eller kanske inte. 

Blir bara så irriterad när jag hör att det ska daltas så mycket! Minns min egen skolgång, i en klass med 50 % invandrare. Eller 51% då jag inte heller är helsvensk.  Vi hade, liksom alla andra, en läroplan att följa.

Vi hann inte med den läroplanen, då det krävdes mycket mer förklaringar för vissa elever. Detta märktes när vi kom upp till gymnasiet.

Ska alla lida, när några inte kan? Nog för att jag är för solidaritet, men någon måtta får det ju faktiskt lov att vara!

ADIOS!


Burr burr..

Det är kallt nu... Hösten är kommen!

Nu är vi sjuka hela högen... Kan någon komma och pyssla om oss,tack?!

Ytterligare ett skäl...

JAG MÅSTE BORT HÄRIFRÅN!!!!!

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,697508,00.html

Söndag natt

Här sitter jag, vid datorn, fast jag borde ligga till sängs. Har många tankar i omlopp!

Ögonen svider av trötthet, borde egentligen sova, men det är svårt när hjärnan leker tumlare.

Höstens planer är iallafall i ordning! Körkort samt träning och viktnedgång är det hög prioritet på.

När jag väl har lappen är det dags, dags att på allvar söka nytt jobb på ny ort!

Står inte ut här längre! Jag trivs med barnen och mitt liv i övrigt, även om det skulle vara trevligt att träffa riddaren på vit springare, men urk för staden och regionen man bor i.

Vet bara inte vart i landet man ska vända sina blickar mot. Norrut är det mörkt och vackert, söderut är det vackert och blåsigt.

Det som talar mer för södern än norr är goda vänner där nere, samt den underbara dialekten och närheten till kontinenten.

Det enda som binder mig här i södertälje är för tillfället jobbet och släkten! Inget annat! Men med körkort och bil är ju inte släkten ett skäl att stanna kvar för.

Pratade lite löst med grabben min ikväll, och han sa att han inte skulle ha något emot att flytta han heller. Tösen är ju lite för liten, så hon har ingen talan! Än.. 

Å andra sidan har hon sin pappa här uppe. Och vem vet hur det kommer se ut på den fronten framöver.

Men som en rolig prick jag känner en gång sa: -"Sverige är inte stort!"

Ja, det där med flytt tål att tänkas på.

Nu väntar sängen med mjuka kuddar, varmt täcke och en gosig bebis i, på mig!

ADIOS!

Två veckor...

Två veckor har gått... Inte ett samtal, inte ett ord. Så mycket dynga kommer det tydligen ut ur den munnen!

Förstår inte hur man med vilje kan avstå från något så litet, så underbart, så sött!

Andra saker prioriteras istället... Förstår inte hur något kan vara viktigare. Men alla är vi ju olika.

Hoppas att det jag har att ge det lilla söta underbara är tillräckligt!



Helgen... *snörvel*

Jaha, så var det söndag igen! Och här sitter man, förkyld och jävlig! Sömn är jag i stort behov utav, men det får lov att vänta några år! Iallafall tills dottern klarar sig själv en timme eller två.

De senaste nätterna har varit fruktansvärda. Dottern är ju också jätteförkyld och kan därför inte sova speciellt bra om nätterna.

Helgens planer gick helt åt skogen på grund av den här *piiip* förkylningen. Men det kommer väl fler helger får man hoppas!  Gör det inte det så är jag mer illa däran än vad jag trodde.

Tänk, för 7 månader sen var jag också helt sänkt, men då tack vare att jag pressat ut en alldeles färsk liten flicka! Tiden går så fort! Snart sitter man väl på hemmet och väntar på besök från barn och barnbarn!

Och grabben min, han blir tvåsiffrig nästa år. Jisses!  Sen är det inte långt kvar till tonåren... *FASAR*

I fredags fick jag lite feedback på min blogg. Jag är tydligen "gnällig"! Efter att ha läst igenom bloggen så inser jag att personen har rätt! Fast vi var ganska så överens om varför jag är gnällig!

Men jag ska försöka bättra mig, och inte enbart skriva om saker som irriterar mig. För trots allt så finns det så mycket saker i min vardag som jag är så lycklig och glad över.

Satt och funderade över vad som skulle få mig att bli sådär riktigt superlycklig. Följande var vad jag kom fram till.

1. Ta ett långt hett bad med levande ljus, musik och något kallt att dricka. Och inga barn bakom badrumsdörren som hetsar en genom att ropa: - Är du klar snart?

2. 10 timmars sömn. Utan några som helst avbrott, och givetvis i en nybäddad säng i ett svalt rum.

3. En god middag. Som avnjuts långsamt och gärna i ett trevligt sällskap. Nuförtiden slänger man i sig maten på mer eller mindre stående fot.

4. En fikastund med en vän på något mysigt café. Gärna med lite backgammon till.  Ett litet plus vore ju om man fick röka samtidigt, men det är väl omöjligt nuförtiden?!

5. Komma hem och upptäcka att städfén varit på besök. Givetvis är precis allt städat och tvättat och diskat.

6.Lite romantik. Jordgubbar, champagne, choklad och hångel... i mängder!


Men så inser jag... Städfén.. Finns ju ingen sådan. Så nummer fem sprack ju genast. Och romantik, hmm.. jag är en ensamstående småbarnsmamma. Blir ju lite svårare då. Så nummer sex sprack ju det med.

Äh.. ju mer jag tänker på saken så är nog mer eller mindre allt en omöjlighet. Iallafall just nu!
Fast snart ska jag göra mig lite ledig för åtminstone nr 1,3 samt 4. 

Måste bara först och främst överleva vår förkylning..

ADIOS!


Oh my..

Jag blir chockad över hur en del kan vara så himla mediakåta att varje liten tanke dom får ska vara med i kvällstidningarna!

En viss blondin går ju ut med allt i media.. Sitt narkotikamissbruk, sina misshandlande föredettor, aborter, dåliga relationer till sitt/sina barn osv.

Det senaste är ju att personen i fråga vill bli krönikör i någon tidning som än så länge är hemlig. Och hör och häpna, personen hade tydligen bra betyg i svenska också! Wow!

Det enklaste för mig vore ju bara att strunta i att läsa det som skrivs om henne och hennes bravader. Men likaväl som jag läser om hemskheter såsom krig, död och elände, så kan jag inte låta bli att läsa om henne. Och varje gång blir jag lika irriterad!

Det är synd om människan! Framförallt är det synd om barnen.

Det kan inte vara så speciellt roligt att se sin mamma i tidningarna vecka in, vecka ut, år in och år ut, lättklädd på vissa bilder, ledsen och bekymrad på andra.

Ja ja.. jag måste helt enkelt ta mig i kragen att sluta läsa om henne och hennes likasinnade! Om inte annat så för mina nervers skull!  Ha ha..

Adios!




Nu är det klippt!

Nästa gång någon okänd försöker klappa på min lilla tjej så kommer jag fräsa till ordentligt!

Inatt har jag sovit ca 2 timmar. Min dotter är genomförkyld och febrig. Har haft jättesvårt att sova!

Nu säger jag inte att hon blivit sjuk på grund av alla dessa människor som kladdat på henne.
 Men det kan ha bidragit!

Tigrinnan inom mig har vaknat till liv!

Såg även nyss från balkongen att något är på gång i sonens skola. Sonen sprang iväg en bit från skolgården och en fritidsledare kom bort och pratade med honom en lång stund innan de gick tillbaka!

Måste nog gå dit under lunchen och höra vad det var frågan om!


Rör inte min bebis!

Jag har en liten flicka som snart blir 7 månader gammal. Hon är nyfiken av sig och tittar gärna på människor. När småbebisar tittar på något så stirrar dom, och folk börjar då prata babyspråk med henne.

Hon tycker oftast det är jätteroligt, och sånt kan jag ta! Utan problem.

Saken är den att hon är jättesöt och charmar verkligen folk när hon fyrar av sina gulliga leenden..  Problemet ligger inte i det heller utan mitt problem är att folk ska börja klappa på henne. På huvudet och i ansiktet.

Det ogillar jag starkt! Verkligen!

Det är ju knappast så att folk har rena händer när dom är där och klappar, och jag vill inte att min dotter ska få i sig massor med baciller i onödan.  Vem vet vart dom haft sina händer innan dom placerar händerna i ansiktet på min dotter? Usch.. vill inte tänka närmare på det!

Folk menar ju väl, men man måste inte kladda på barnet.. eller?! 
Jag kladdar väl inte på folk jag tycker är söta alternativt charmiga.

När man är i djurparken finns det skyltar om att man inte ska mata djuren för dom kan bli sjuka! Funderar allvarligt på att göra en liknande skylt till dotterns vagn.

"SE MEN INTE RÖRA"


Less...

Nä.. nu är jag less! Nu får det vara nog..  Dagen är i och för sig redan förstörd. Men imorgon är det jag som tar nya tag! BANNE MIG!!!!

Beach 2006 here I come!

Klirr

Klirr

Fyller 30 nästa år, och hade tänkt ha en fest för nära och kära då. Törstiga som vi är i min släkt och bland mina vänner så insåg jag i somras att det nog är bäst för plånboken om man sprider kostnaderna lite.

Så jag har börjat hamstra sprit! Ovanstående bild är vad jag fått ihop hittills. Köpte en del i Tallinn nu i helgen.

Resan var helt toppen! Detta trots att färjan vi åkte med hade en hel del att klaga på. Dotterns barnvagn gick inte in i hytten, så den fick jag plocka ihop helt! Ganska otrevlig personal i tax-freen, dåliga möjligheter att för mig som småbarnsförälder kunna värma mat åt barnet. Men det fanns guldkorn även på färjan. En supertrevlig servitris i restaurangen samt en hjälpsam man i informationen gjorde det hela uthärdligt!

Tänker dock inte åka med det bolaget igen, för det är trots allt inte så skoj att titta på pensionärerna när dom spelar bort pensionen i alla dessa spelautomater!

Väninnan och jag hade skoj, när vi låg och fnittrade i hytten sent på kvällen. Barnen sov, och vi låg och mindes gamla resor vi gjort med diverse färjor på Ålands hav.

Efter ca 5 timmars sömn, så åt vi frukost och begav oss sedan ut för en hel del seriös shopping. Gick runt på olika små marknader och tittade på bl a stickade tröjor.

Vädret var helt underbart! Solen sken hela dagen, utan att det för den skull blev för varmt. Och det var heller inte för mycket folk. Stannade till och fikade emellanåt.

På vägen tillbaka till färjan, då min ryggsäck vägde bly och vagnen riskerade att gå sönder, så hittade vi en ENORM marknad där det såldes massor med billiga kläder, leksaker, alkohol och annat smått. Då var vi dock så trötta att vi orkade faktiskt inte shoppa mer.

Men dit ska jag igen. Och det med en välfylld plånbok och stora trunkar att lägga ner varorna i. Fast nästa gång skulle jag allra helst vilja stanna längre. Bo på hotell och dela upp shoppingen på två dagar. t ex.

Tallinn är så mycket mer än bara billig sprit och handstickade tröjor. Jag gillade atmosfären där, och vill utforska staden ytterligare.

Innan jul kanske vore något. Massor med julmarknader och varm choklad! Det är nog "riktigt nice", som dom säger i Burger King-reklamen!

Fredag kväll.. sent...

Fasiken.. jag borde ligga i säng vid det här laget! Imorgon åker vi till Tallinn och jag har inte packat än!

Var ju meningen att det skulle ha blivit gjort nu i kväll men istället har jag lyssnat på musik och druckit goda drinkar. Fy mig!

Det blir till att ställa klockan om möjligt ännu tidigare imorgon bitti! SUCK! Varför ska jag vara en sådan där sista minuten människa gällande allt? Varför kan jag inte bli fröken duktig?

Fröken duktig skulle minsann redan ha packat väskorna, lagt fram kläder till barnen och sovit vid det här laget.

Fröken Slarver, dvs jag, sitter här vid datorn, groggar och poppar musik.

Iochförsig så hinner jag med allt i morgon bitti också, men det skulle ha varit så skönt att för en gångs skull ha varit ute i god tid.

Min väldigt gravida väninna skrev nu ikväll att hon inte hittar sitt pass, så det blir väl till för henne att åka en sväng till arlanda och skaffa ett tillfälligt pass. Hoppas det löser sig!

Skönt också att veta att jag inte är ensam om att vara en sistaminuten-människa!

Apropå pass. Vart är mitt?

Måste leta reda på det nu genast!

Adios!