maso

Jaha.. fredag igen! Nu har man jobbat i två veckor, och det känns redan som att man aldrig varit borta från arbetslivet. Suck! Idag och igår har varit två riktiga skitdagar på jobbet.

Vi har en enorm press på oss att sälja mycket, ta mycket samtal osv.. iallafall från närmsta chefen. Hon är rätt stressig som person, och sånt har jag lite svårt för.

Och igår och idag har jag bara haft en massa strulkunder. Sådana som vill säga upp befintliga avtal, eller sådana med en fot i graven. Och hur lätt är det att sälja på sådana kunder?! Förhoppningsvis så blir det bättre nästa vecka.

I övrigt så är saker och ting hyfsat under kontroll. Iallafall tillfälligt. Sonen har varit sjuk i 3 dagar, så det har inte varit något tjafs i skolan eller här hemma. Man kan säga att jag fått en liten andningspaus, då han bara varit hemma. Trist att det ska vara så..

På måndag ska jag till skolan och träffa en psykolog för ett första samtal. Dock ska jag gå dit ensam. Jag antar att han kommer berätta hur de ska gå till väga med utredningen.

Kuratorn ringde mig även nu i veckan, för att höra om familjeteamet hört av sig. Kuratorn samt några andra ansåg nämligen under det allra första mötet att jag bör få en kontaktfamilj, åtminstone en helg i månaden, så att jag kan vila upp mig.

Det är något jag gått och funderat en hel del över, för jag är lite skeptisk till det hela. Mycket handlar nog om att jag är uppfostrad till att "klara allt själv". Dessutom sa min fd sambo att jag ABSOLUT inte skulle försöka få en kontaktfamilj till grabben, när jag hade funderingar kring det när sonen var runt 4 år. Då var jag nära en psykisk kollaps. Som fd sambon sa: -"Han ska minsann inte bli något socialfall."

Har funderat så mycket på sistone, och har insett en hel del saker om de personer som betytt mycket för mig samt om mig själv. Jag har varit alldeles för vek i mina tidigare relationer, lyssnat för mycket, och tagit åt mig för mycket.

Exet (dock inte fd sambon) sa bl a att jag är (var) en dålig mamma! Det tog jävligt hårt, och det sitter kvar i mig fortfarande. Kanske känner jag tveksamhet för det här med kontaktfamilj pga hans ord. Omedvetet kanske jag inbillar mig att folk skulle döma mig om jag fick det. "Skaffar man barn, så ska man minsann ta hand om de hela tiden"

Visserligen gjorde jag en hel del dumma saker när jag och exet var tillsammans. Var inte riktigt i psykisk balans då.. så visst. Hans ord kanske var berättigade. Då..

Men orden sitter ändå kvar.

Konstigt det där... Det är alltid de elaka orden man minns allra bäst. Och de positiva sakerna har jag alltid haft svårt att tro på!

Ja ja.. Nog om det!

Ska nog spela lite backgammon, innan det är dags för dejten med John Blund... den lille raringen som jag dejtat alldeles för lite på sistone!

Puss på nosen!

Jag är helt knäckt. Grabben min har haft det struligt ett tag, så idag var det samtal med kuratorn i skolan.

Fick berätta hur han varit som nyfödd fram till dagens datum. Berättade även att jag trodde att han hade ADHD eller liknande när han var i 4-5årsåldern, men att jag då fick råd av min dåvarande pojkvän och hans mamma att INTE kontakta BUP. "Han skulle inte behöva få en stämpel på sig så tidigt"

Kuratorn sa att mycket utav det jag berättade var symptom för ADHD. Men hon poängterade också att det INTE behövde vara det.

Hur som helst så ska psykologer bli indragna, nu blir det utredning av grabben.

Har nu ikväll suttit och läst om aspergers syndrom, adhd, damp och tourettes syndrom. Och just gällande den sociala biten för adhd, är så klockren! Det var precis som att någon beskrivit min son.

Det förklarar en hel del, om det nu skulle visa sig vara det. MEN JAG VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Känner mig helt slut.. min lille älskling.. Han har det så jobbigt, och hur jag än gör, vad jag än gör, så kan jag inte hjälpa honom så avsevärt mycket. Förhoppningsvis så får han den hjälp han behöver, nu när utredningståget rullat igång. Fast oroad är jag nu när vi fått de blå egoisterna som makthavare. De kommer väl privatisera rubbet, och hur fan ska man då ha råd att ordna hjälp till grabben??

Är också så jävla arg på mig själv. Att jag gång på gång ignorerar min instinkt. Att jag lyssnade på dem då.. när han var liten. Tänk om jag redan då hade sökt hjälp. Vad mycket onödigt lidande vi, framförallt S, hade sluppit.

Återigen är jag så glad att vi flyttat. I södertälje är jag övertygad om att ingen hade uppmärksammat det hela. De flesta tror väl bara att han är ouppfostrad, vilket han verkligen inte är!

Fans jävla helvete.. min älskade unge har det jobbigt och jag känner mig så satans maktlös! Önskar att jag kunde göra något. Nu på en gång.

Jag vet att detta kommer ta tid, men ååååååååååååååååååh, så frustrerad jag är!

Måste försöka sova nu, så jag orkar upp imorgon.

Överlevde den första utav många arbetsdagar. Det var faktiskt riktigt roligt!

Fast jag kände mig helt handlingsförlamad på lunchen. En hel timme utan något att städa, diska eller tvätta något. Men på något sätt gick det ändå.

Nu måste jag gosa med en jättetrött 1½åring..

Gäääääsp!

Nu sitter jag här.. redo för jobb. Eller nja... redo och redo! Är trött som f*n, men är iallafall nyduschad och påklädd. Ska strax kila iväg till dagis och lämna lillan, och sedan gå till tunnelbanan och åka till jobbet.

Är väl inte så där jätteupplagd, men det blir nog bra.

Varför ska man börja så tidigt???

Och borgarpacket vann igår.. Usch. Det känns inte roligt! Men förhoppningsvis handlar det bara om 4 dåliga år, och att de inte vinner år 2010 också. Ja ja, den som lever får se!

Nu måste jag väcka 10åringen och få upp honom ur sängen innan vi drar iväg!

Ha en bra dag!

Idag har jag varit och röstat. Dessvärre ser det väldigt dystert ut för mina partier som jag röstade på. Det fick bli två partier denna gång också.

Det ser ju ut som att borgarpacket vinner..

Så nu blir det fyra jävliga år framför sig. Bara hålla tummarna för att jag och barnen lyckas hålla oss någorlunda friska.

Samt att jag får ta ett bostadslån, den dagen då borgarna lyckats med bedriften att sälja ut rubbet.

Ja ja.. färdiggnällt om det!

Imorgon är det jobb igen. Wow! Ska jobba för första gången på över 1½ år. Kommer nog vara så pisstrött imorgon kväll.. och resten av veckan. Men men.. det ska faktiskt bli rätt skoj. Förhoppningsvis så kräver inte chefen att jag ska kunna allt på en gång.

Nu ska jag krascha i soffan...

Puss på nosen!

Igår hade jag ett maratonsamtal med söta lilla Marie nere i Skåne. Vi har inte haft tid att talas vid på ett bra tag, så vi tog igen det igår kväll. Över 3 timmar i telefon blev det innan vi insåg att vi faktiskt kunde prata via msn messenger, och då även se varandra!

Det var så roligt! Vi uppdaterade varandra om det senaste, och jag kunde konstatera att hon fortfarande är på hugget. Sa till henne att hon är som en liten Jack Russel. Liten och bitsk!

Marie och jag lärde känna varandra genom nätet, när vi båda väntade våra småttingar, men vi har aldrig träffats. Meningen var att vi skulle ha setts nu i somras när jag och barnen åkte till Skara. Men då fick min lilla tjej ögoninfektion och var genomförkyld, så vi struntade i det.

Igår bestämde vi iallafall att Marie ska försöka komma upp i slutet på oktober. Hon har aldrig varit i Stockholm, så det blir ju perfekt.

Då får jag visa henne sevärdheterna, och så kan vi passa på att partaja litegrann.

Hoppas verkligen att det blir av! Så skoj det vore!!!

Nu sitter jag hemma helt ensam! Så superskönt och så ovanligt!

Sonen är i skolan, och lillan är på dagis! Inskolningen går jättebra, och jag kan börja jobba nästa vecka!

Lite tårar blir det ju när man ska gå, men så är det ju nästan för alla!

Och för sonen går det väl rätt okej i skolan, men det var turbulent i början. Han körde gamla vanliga stil i skolan, som han är van vid. Men det funkar inte här..  Här är det inte lika stökigt och jävligt som i Södertälje.

Dessutom är jag flyförbannad på den gamla skolan. Det visade ju sig att han har rätt stora brister i svenskan och matematiken. Och hans gamla fröken sa JÄMT att han är såååååååå duktig i skolan. (förutom sitt beteende.. bus)

Och så ljuger han en del.. Suck!

Jag var/är helt uppgiven runt det hela. Om man ändå hade fått en hint tidigare om att han hade svårt för vissa saker, så hade jag kunnat ta tag i det tidigare.Fast hans nuvarande fröken sa att det kan vara så att de har en annan "standard" i Södertälje.

Dvs.. mycket invandrarelever = mycket tid går åt till att förklara = läroplanen hinns inte med.

Samma sak var det när jag gick i skolan. Jag hade dock fördelen att jag tyckte om att läsa och skriva, så jag lärde mig mycket på egen hand - hemma. Sonen min är väl inte direkt förtjust i att läsa böcker. Han hatar det..  Och det är synd!

Men jag tycker det är förjävligt att de sänker ribban i invandrartäta områden. Det är ju där klasskillnaderna skapas.

Så nu har jag en kamp med sonen varje kväll om läxorna. Han får extraläxor för att hinna ikapp de andra. Och läxor tycker han heller inte om att göra, samt att han är rätt osäker på sig själv. Så när han inte kan något på en gång, så blir han arg och tycker att han är korkad. Och så ska opedagogiska JAG försöka förklara saker för honom. Inte det lättaste, då jag inte vet varför vissa saker är som de är. Det bara är så..

Allt om avstavningsregler och annat trams har ju jag glömt bort.

Hur som helst.. jag är så glad att vi flyttat från Södertälje. Kommer ALDRIG mer flytta dit, och det är knappt så att jag ens vill åka dit och hälsa på!

Nu ropar det varma badet på mig. Ska passa på att ta ett bad.. utan barn och plastleksaker!

Puss på nosen!