Måndag igen...
Helgen var så som helgerna brukar vara! Relativt lugn.. Har haft en huvudvärk som inte riktigt velat ge med sig, men nu är den som bortblåst.. Pust!
I lördags höll sonens ena marsvin på att få sig en flygtur till evigheten. Det lilla svinet bet min lilla dotter i fingret så att blodet sprutade!
Blev givetvis väldigt orolig och ringde runt för att höra om jag var tvungen att åka till sjukhuset med henne.
Första gången jag pratade med sjukvårdsupplysningen så sa den damen jag pratade med då, att dottern skulle behöva en stelkrampsspruta då hon tydligen inte har ett fullgott skydd, samt att antibiotika skulle behövas då marsvin har så mycket bakterier i munnen.
Detta innebar att jag skulle behövt åka till Astrid Lindgrens sjukhus i Stockholm. Jag som varken har bil eller körkort! 5 timmars väntetid kunde jag räkna med också.
Fortsatte ringa runt, bl a till Södertälje sjukhus, för att höra om man kunde få den hjälpen där. Men se nej, Södertälje sjukhus tar inte emot små barn.
Jag tycker det är fruktansvärt att en så pass stor kommun som Södertälje inte har en akutmottagning för små barn. Undrar hur många barn som hinner dö, just därför att man måste åka så långt?!
Provade att ringa Astrid Lindgrens sjukhus, men hamnade då hos sjukvårdsupplysningen igen. Fast då talade jag med en annan kvinna. Hon rådfrågade sina kollegor och talade även med en doktor på A.L. De sa allihop att dottern har skydd mot stelkramp då hon fått två vaccinationer. Plus att antibiotika skulle ev behövas om såret blev infekterat.
Marsvin var dessutom inte så smutsiga i munnen då de till största del äter hö och grönsaker.
Det mest skrämmande i hela den här situationen är ju dock att jag fick två helt olika svar - från samma upplysning. Nu gick det ju bra, men tänk om det hade varit jätteallvarligt, och jag lyssnat på personen som sa att det inte var någon fara. Vem vet hur det kunde ha slutat?
Det fick mig iallafall inse att jag måste ha körkort. Och så får man väl köpa sig någon gammal rishög.
Jag tänker inte bli stående där med skägget i brevlådan om något liknande skulle inträffa. Händer det något med mina barn så ska jag kunna sätta mig i min egen bil och köra barnet till sjukhuset. Istället för att panikslagen tvingas ringa runt och kolla om det finns någon som kan skjutsa oss.
Så där ja! Nu måste jag leta reda på lite olika körskolor och kontrollera priser!
Adios!
I lördags höll sonens ena marsvin på att få sig en flygtur till evigheten. Det lilla svinet bet min lilla dotter i fingret så att blodet sprutade!
Blev givetvis väldigt orolig och ringde runt för att höra om jag var tvungen att åka till sjukhuset med henne.
Första gången jag pratade med sjukvårdsupplysningen så sa den damen jag pratade med då, att dottern skulle behöva en stelkrampsspruta då hon tydligen inte har ett fullgott skydd, samt att antibiotika skulle behövas då marsvin har så mycket bakterier i munnen.
Detta innebar att jag skulle behövt åka till Astrid Lindgrens sjukhus i Stockholm. Jag som varken har bil eller körkort! 5 timmars väntetid kunde jag räkna med också.
Fortsatte ringa runt, bl a till Södertälje sjukhus, för att höra om man kunde få den hjälpen där. Men se nej, Södertälje sjukhus tar inte emot små barn.
Jag tycker det är fruktansvärt att en så pass stor kommun som Södertälje inte har en akutmottagning för små barn. Undrar hur många barn som hinner dö, just därför att man måste åka så långt?!
Provade att ringa Astrid Lindgrens sjukhus, men hamnade då hos sjukvårdsupplysningen igen. Fast då talade jag med en annan kvinna. Hon rådfrågade sina kollegor och talade även med en doktor på A.L. De sa allihop att dottern har skydd mot stelkramp då hon fått två vaccinationer. Plus att antibiotika skulle ev behövas om såret blev infekterat.
Marsvin var dessutom inte så smutsiga i munnen då de till största del äter hö och grönsaker.
Det mest skrämmande i hela den här situationen är ju dock att jag fick två helt olika svar - från samma upplysning. Nu gick det ju bra, men tänk om det hade varit jätteallvarligt, och jag lyssnat på personen som sa att det inte var någon fara. Vem vet hur det kunde ha slutat?
Det fick mig iallafall inse att jag måste ha körkort. Och så får man väl köpa sig någon gammal rishög.
Jag tänker inte bli stående där med skägget i brevlådan om något liknande skulle inträffa. Händer det något med mina barn så ska jag kunna sätta mig i min egen bil och köra barnet till sjukhuset. Istället för att panikslagen tvingas ringa runt och kolla om det finns någon som kan skjutsa oss.
Så där ja! Nu måste jag leta reda på lite olika körskolor och kontrollera priser!
Adios!
Kommentarer
Trackback