maso

Jaha.. fredag igen! Nu har man jobbat i två veckor, och det känns redan som att man aldrig varit borta från arbetslivet. Suck! Idag och igår har varit två riktiga skitdagar på jobbet.

Vi har en enorm press på oss att sälja mycket, ta mycket samtal osv.. iallafall från närmsta chefen. Hon är rätt stressig som person, och sånt har jag lite svårt för.

Och igår och idag har jag bara haft en massa strulkunder. Sådana som vill säga upp befintliga avtal, eller sådana med en fot i graven. Och hur lätt är det att sälja på sådana kunder?! Förhoppningsvis så blir det bättre nästa vecka.

I övrigt så är saker och ting hyfsat under kontroll. Iallafall tillfälligt. Sonen har varit sjuk i 3 dagar, så det har inte varit något tjafs i skolan eller här hemma. Man kan säga att jag fått en liten andningspaus, då han bara varit hemma. Trist att det ska vara så..

På måndag ska jag till skolan och träffa en psykolog för ett första samtal. Dock ska jag gå dit ensam. Jag antar att han kommer berätta hur de ska gå till väga med utredningen.

Kuratorn ringde mig även nu i veckan, för att höra om familjeteamet hört av sig. Kuratorn samt några andra ansåg nämligen under det allra första mötet att jag bör få en kontaktfamilj, åtminstone en helg i månaden, så att jag kan vila upp mig.

Det är något jag gått och funderat en hel del över, för jag är lite skeptisk till det hela. Mycket handlar nog om att jag är uppfostrad till att "klara allt själv". Dessutom sa min fd sambo att jag ABSOLUT inte skulle försöka få en kontaktfamilj till grabben, när jag hade funderingar kring det när sonen var runt 4 år. Då var jag nära en psykisk kollaps. Som fd sambon sa: -"Han ska minsann inte bli något socialfall."

Har funderat så mycket på sistone, och har insett en hel del saker om de personer som betytt mycket för mig samt om mig själv. Jag har varit alldeles för vek i mina tidigare relationer, lyssnat för mycket, och tagit åt mig för mycket.

Exet (dock inte fd sambon) sa bl a att jag är (var) en dålig mamma! Det tog jävligt hårt, och det sitter kvar i mig fortfarande. Kanske känner jag tveksamhet för det här med kontaktfamilj pga hans ord. Omedvetet kanske jag inbillar mig att folk skulle döma mig om jag fick det. "Skaffar man barn, så ska man minsann ta hand om de hela tiden"

Visserligen gjorde jag en hel del dumma saker när jag och exet var tillsammans. Var inte riktigt i psykisk balans då.. så visst. Hans ord kanske var berättigade. Då..

Men orden sitter ändå kvar.

Konstigt det där... Det är alltid de elaka orden man minns allra bäst. Och de positiva sakerna har jag alltid haft svårt att tro på!

Ja ja.. Nog om det!

Ska nog spela lite backgammon, innan det är dags för dejten med John Blund... den lille raringen som jag dejtat alldeles för lite på sistone!

Puss på nosen!