maso

Jag är helt knäckt. Grabben min har haft det struligt ett tag, så idag var det samtal med kuratorn i skolan.

Fick berätta hur han varit som nyfödd fram till dagens datum. Berättade även att jag trodde att han hade ADHD eller liknande när han var i 4-5årsåldern, men att jag då fick råd av min dåvarande pojkvän och hans mamma att INTE kontakta BUP. "Han skulle inte behöva få en stämpel på sig så tidigt"

Kuratorn sa att mycket utav det jag berättade var symptom för ADHD. Men hon poängterade också att det INTE behövde vara det.

Hur som helst så ska psykologer bli indragna, nu blir det utredning av grabben.

Har nu ikväll suttit och läst om aspergers syndrom, adhd, damp och tourettes syndrom. Och just gällande den sociala biten för adhd, är så klockren! Det var precis som att någon beskrivit min son.

Det förklarar en hel del, om det nu skulle visa sig vara det. MEN JAG VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Känner mig helt slut.. min lille älskling.. Han har det så jobbigt, och hur jag än gör, vad jag än gör, så kan jag inte hjälpa honom så avsevärt mycket. Förhoppningsvis så får han den hjälp han behöver, nu när utredningståget rullat igång. Fast oroad är jag nu när vi fått de blå egoisterna som makthavare. De kommer väl privatisera rubbet, och hur fan ska man då ha råd att ordna hjälp till grabben??

Är också så jävla arg på mig själv. Att jag gång på gång ignorerar min instinkt. Att jag lyssnade på dem då.. när han var liten. Tänk om jag redan då hade sökt hjälp. Vad mycket onödigt lidande vi, framförallt S, hade sluppit.

Återigen är jag så glad att vi flyttat. I södertälje är jag övertygad om att ingen hade uppmärksammat det hela. De flesta tror väl bara att han är ouppfostrad, vilket han verkligen inte är!

Fans jävla helvete.. min älskade unge har det jobbigt och jag känner mig så satans maktlös! Önskar att jag kunde göra något. Nu på en gång.

Jag vet att detta kommer ta tid, men ååååååååååååååååååh, så frustrerad jag är!

Måste försöka sova nu, så jag orkar upp imorgon.