maso

Första arbetsdagen är avklarad. Den gick fort.

Middagen är uppäten. Sitter här och lyssnar på trotsiga dottern som sitter i köket och skriker. Hon vägrar att be om ursäkt, så nu får hon sitta där tills hon gör det. Beteendet är fruktansvärt just nu och frågan är när tålamodet tar slut. Förhoppningsvis när hennes trotsperiod är över sedan länge.

Denna vecka på jobbet blir nog lugnare än vad jag är van vid. Är överflödig på min vanliga avdelning så jag får vara på den renodlade telefonkundtjänsten. Och det är bra mycket lugnare än där jag sitter i vanliga fall. SKÖNT! Man slipper studsa upp och ner från stolen, och det är mitt bäcken tacksamt för..