maso

Usch.. den här vintern tycks aldrig ta slut! I fredags började det igen... Snöandet!

Det snöade hela natten och hela lördagen. Hade verkligen ingen lust att gå ut, men jag var tvungen då min lilla kusin döptes på lördagen. Dopet var fint och hon visade prov på sina röstresurser genom att vråla så högt att hon fick den andra flickan som döptes samtidigt att också börja gråta!

Efter fikat så åkte vi hem till mamma. Skulle återigen hjälpa henne med hennes dator. Det drog ut på tiden, så mamma åkte hem med barnen till mig och jag skulle gå hem när jag var klar.

Givetvis så slog jag runt i en brant backe, så jag gjorde illa handleden. Nycklarna hem ramlade ut i snön. Självklart hade jag inga vantar med mig, så jag fick ju lov att gräva runt i snön med mina bara händer. Till slut hittade jag nycklarna och jag kunde stelfrusen bege mig hemåt.

Det var ruskigt skönt att få lägga sig under filten och tina upp. Handleden svullnade upp och ömmade som satan. Tack och lov har svullnaden gått ner och jag är nu bara smått öm.

I övrigt har det inte hänt ett smack. Jo, förutom en sak. Jag har fått nya grannar. Och jag har en känsla av att även de kommer vara människor jag kommer reta mig på till vansinne. De har redan visat prov på att de kan vara jäkligt högljudda. Trevligt värre..

Imorgon ska jag och lillan bege oss in till Stockholm. Måste till jobbet för att träffa högste chefen för ett medarbetarsamtal omkring kompetens. Tydligen ett viktigt samtal, då detta samtal kommer ligga som grund för uppsägningsförhandlingarna.

På ett litet mysko sätt så skulle det faktiskt inte göra så mycket om jag förlorade jobbet. Jag skulle naturligtvis bli jätteorolig för ekonomins skull och hur jag ska klara av att försörja mina barn. Men å andra sidan så skulle det verkligen ge mig en spark i arslet att börja leta jobb på andra orter.

Jag vill ju så gärna flytta härifrån, och som det är nu så är det ju jobbet och släkten som håller mig kvar. Skulle jag inte ha jobbet, så återstår bara släkten. Och släkten kan man ju träffa på helgerna, om man så önskar.

Har börjat fundera på Nyköping. Nyköping verkar vara en rätt mysig och relativt lugn stad. En bra bit ifrån Stockholm men ändå inte alltför långt bort. Måste däremot undersöka hurdana skolor det finns där. Likaså hur det är med dagis och bostadsområden. Vill ju inte flytta ur askan in i elden.

Ja, efter imorgon kanske man vet lite mer. Angående jobbfronten iallafall.

På söndag är det dags för dop igen. Då är det bästa väninnans dotter samt hennes lille kusin som döps! Ska bli intressant o se hur hon tycker om att få vatten på huvudet av en främmande gubbe! Att hon har röstresurser har jag redan märkt! Den lilla gullungen!

Dock är jag inte överförtjust i själva resan till dopet. Det är i Vårdinge kyrka, någonstans mellan Mölnbo och Gnesta. Dvs på landet. Att åka kommunalt är nästan uteslutet, då bussen dit endast går 3 ggr på hela dagen, likaså går den bara 3 ggr tillbaka. Mindre roligt om man skulle missa en buss.

Jag får låna morsans bil, men med det här väglaget så känns det lite läskigt att åka iväg ensam med ungarna i bilen. Tror ju knappast att snön hinner smälta bort tills på söndag.

Ja ja.. det löser väl sig... (sa han som sket i vasken)

Nu är det vilotajm i soffan som gäller..

PUSS på nosen!