maso

Har precis varit på utvecklingssamtal hos sonens fröken i skolan!

När jag igår påminde sonen om att det var samtal idag, så såg han nervös ut. Ja nästan livrädd!

Så idag har jag gått omkring och undrat över vad han gjort för bus i skolan, om det är läge att bli jättestränga mamman ett tag framöver!

Men fröken hade bara gott att säga om honom. Han har skärpt till sig och blivit jätteduktig i skolan.
Tar sitt ansvar och är schyst gentemot kompisarna. Det var bara en negativ sak hon tog upp, och den var jag redan medveten om.

Varje dag på väg hem från skolan så går nämligen han och en tjej i hans klass och bråkar med varandra. Tydligen så har det även varit tjafs i skolan.

Jag pratar med sonen om detta varje dag, likaså gör deras fröken. Men inget hjälper.

Fröken har börjat misstänka att det ligger lite annat bakom deras tjafsande. Och jag måste erkänna att tanken även slagit mig.

Som jag själv sprang runt och sa till folk som ofta bråkade med varandra i skolan!

"Kärlek börjar med bråk och slutar med barnbidrag"


Så nu är jag glad, slapp bli superstränga morsan! Kan fortsätta vara glada (nåja, oftast iallafall) mamman..  Stolt är jag också..

Puss på nosen, sonen min!